Först en bild på mitt klippresultat:

Lite väl kort kanske.. Men det blev helt OK faktiskt:)

Plus en utlovad bild på min gympapåse jag sytt i syslöjden:

Haha, vårat köksbord hade lite mycket prylar på sig..

Nu lite bilder från Sportys:

Jag i ett bollhav

Joel klättrar

Rutschkanan

Nånstans däruppe i vitt och rött är Joel..

Själva lekborgen(Detta var innan cafeterian blivit proppfull med folk...

Jag framför leklandet

De hade VÄLDIGT studsiga studsmattor..

Jag och Joel i rutschkanan

Joel i en annan rutschkana(Vågade inte åka den, den stupade ju rätt ner..)

Leklandet

Tipsar er absolut om att åka dit, superkul!

Ollis, kan inte vi se om vi kan åka dit tillsammans(Med våra familjer då) typ 29onde eller 30onde?

   Om ni vill åka dit, kolla HÄR

Att jag skulle lägga ut en novell jag skriver på här på bloggen, den finns på Kpwebben också.

Novellen heter "Äta. Sova. Överleva." och ni får de tre första inläggen här:D

Handling:
Angelica är 15 år. Hennes föräldrar dog i en bilolycka när hon var 1 år, och sedan dess har hon bott hos sin mammas syster och hennes man, som behandlar henne som sopor. En dag står hon inte ut längre och rymmer. Inte som något larvigt småbarn, utan på riktigt. Men hur ska hon klara sig mitt ute i skogen, utan någon att prata med? Eller får hon det?

________________

”ANGELICA, DIN ODUGLIGA LATMASK!” hördes det från köket i det vita huset med prydlig trädgård, där fru och herr Ek bodde, och herr Eks brorsbarn Angelica.
Ropet kom från fru Ek, även kallad Justina, som just nu var röd i ansiktet och arg som ett bi.
”Ska det vara så svart att städa golvet, eller? Du glömde flera hörn!” vrålade hon så fort Angelica kommit in i rummet.

Angelica flämtade efter att ha sprungit ner från sitt rum på övervåningen. ”Förlåt, Förlåt, Tant Justina” flämtade hon. ”Förlåta mig och hit och förlåta mig dit!” vrålade Justina igen, om straff får du städa hela huset när jag och Melker går och hälsar på familjen. Det tar 3 timmar, och om det inte är klart när vi är hemma igen, då…” Hon avslutade inte meningen. Angelica suckade, doppade svabben i hinken och började svabba golvet, medan hon svor tyst för sig själv.

Dumma tant Justina, tänkte Angelica tyst i huvudet. Varför var hennes föräldrar tvungna att dö, när hon bra var ett år? Och varför, varför var det bara pappa som hade någon levande släkt? Om de inte hade dött så hade hon inte behövt hamna här, där hon användes som en slav. Det var hemskt, och på köpet hade hon det inte vidare bra i skolan. Men aldrig att hon skulle våga prata med kuratorn eller något sådant. Aldrig!

Samtidigt som dörren smälldes igen med ett pang började Angelica gråta tyst. Hon fortsatte med det ett tag, eftersom det kändes bra, men insåg till slut att det inte var någon idé, ingenting blev bättre av det. På tal om idé, en sådan behövde hon verkligen just nu. Hon slängde svabben på golvet och satte sig på en vit stol, mycket noga med att inte lämna några fläckar eftersom det skulle göra tant Justina mycket arg.

Efter att ha tänkt ett tag fick hon äntligen en idé- Hon skulle rymma. Inte som någon larvig 5-åring, som kommer hem igen efter en kvart, utan på riktigt. Aldrig att hon kom tillbaka hit. Hon skulle rymma, och överleva mitt ute i skogen. Det var bara det att det skulle bli lite kallt så här i oktober, men äsch, hon fick väl ta en jacka och en filt med sig. För rymma, det skulle hon..

______________________________________

Angelica reste på sig. Hon gick först till Justina och Melkers sovrum, rotade lite i Melkers garderob och hittade den gröna resväskan. När hon tagit den la hon i Melkers varma ullkappa som han brukade ha på vintern, och sedan gick hon vidare till sitt rum. Hon knölade ner två filtar hon brukade använda som täcken på sommaren då det vanliga täcket var varmt, sin vattenflaska som hon fyllde med vatten i badrummet, två böcker, hennes varmaste tröja, sin plånbok med 205 kronor i(Som hon tjänat ihop själv genom att gå ut med folks hundar och panta tomflaskor), och sedan gick hon till badrummet. Där tog hon en handduk och gick sedan vidare till vardagsrummet.

Hon hittade inget av intresse där, men i köket fanns det mat, vilket hon skulle behöva. Hon tog fram farbror Melkers matlåda, och även tant Justinas. Dem fyllde hon med tre äpplen i bitar, en mandarin, två bananer, fem knäckebröd, sex kalla köttbullar, två morötter, tre tunnbröd och fyra russinaskar. Det skulle hon väl klara sig på ett tag, hon kunde ju köpa lite mat också för sina pengar.

När hon packat klart så gick hon ut i hallen, tog på sig allt hon skulle behöva för att inte frysa ihjäl, hängde hon väskan om halsen, gick ut genom dörren och började gå mot det håll hon visste att skogen låg. Nu, nu, var hon äntligen fri från Justina och Melker..
_____________________________________________

Vinden blåste ganska kallt, och Angelica drog upp dragkedjan på den mörkblåa vinterjackan ännu ett snäpp innan hon begav sig ut i kylan, åt det håll hon visste att skogen låg. Hon tänkte lite på Justina och Melker, och vad de skulle säga när de märkte att hon var borta. Fast egentligen så kvittade det, de tillhörde inte hennes värld längre.

Det tog ett tag att komma fram till skogen, och för att komma till den plats hon tänkt sova på var man tvungen att gå upp för ett berg. Hon suckade när hon såg berget framför sig, för hon visste att det här kunde bli jobbigt.

Hon hade varit här en gång tidigare, när tant Justina skulle ha gäster och ville ha henne ur vägen så gick hon hit, för att hon inte visste vart hon skulle gå. Hon hade gått upp på berget och beundrat utsikten, som var magisk. Men att gå upp för berget var jobbigt, det fanns stenar, gropar och träd som rasat ner. Hon bet ihop tänderna så att det nästan gnisslade och började gå uppåt.

Det tog nästan en halvtimme att ta sig uppför berget. Angelica snubblade på stenar, ramlade ner i gropar, började nästan gråta för att hon var både trött och hungrig, och när hon äntligen kom fram pustade hon ut. Hon tittade på utsikten, som fortfarande var fantastisk. Men hon hade inte tid att beundra den länge, för hon var väldigt hungrig. Hon kröp ihop under en gran, tog fram handduken, bredde ut den på marken, öppnade väskan och tog fram ett av tunnbröden med smör hon gjort i ordning, som hon åt upp.

Det fanns en bäck i närheten, så hon fyllde på vattenflaskan innan hon kröp ihop på handduken, under ullkappan och de två filtarna. Hon log lite för sig själv och tänkte, att det var väldigt skönt att slippa Justina och Melker.

_________________________________________________

Sådär ja, Hoppas ni gillade det!

Kommer göra så att när jag har skrivit ett inlägg i tråden där den finns på Kpwebben, lägger jag så fort som möjligt upp det här också  

Hej på er!

Tänkte berätta lite om igår och idag, eller det som fínns att säga i alla fall. Igår så skulle jag och Joel klippa oss, det var en väldigt billig frisörsalong, men h*n som klippte mig klippte alldeles för kort, så när jag kom hem var jag superledsen och sur och bara låg och grät på rummet ett tag för jag tyckte att det blev så dåligt..  

Men efter att mamma hjälpt mig platta håret såg det faktiskt rätt bra ut, och jag får väl vara korthårig ett tag då, bild kommer. (Men uppladdningssladden är hos pappa, ska dit ikväll)

Idag då, var vi och testade Faluns nya lekland, Sportys  

Fast man uttalar det typ Spååårtyss..

Tyvärr så trodde vi de öppnade 10.. Öh... Det gjorde inte, det var 11 de öppnade.

Men blä  

Vi åkte till Siba och City Gross och sedan tillbaka till leklandet, DÅ hade de öppnat minnsann 

Det var ett väldigt bra lekland, Stort, Fint, Fräscht..

Det var väldigt kul att vara där kan jag säga er, särskilt när man blir intervjuad av radion  22 december 11.00-11.30, spola fram till 16.00!  22.30 slutar han intervjua mig och intervjuar någon vuxen..

Och jag vet att min röst låter konstig, och hör ni Joel i bakgrunden? Han fattade nog inte att han vara med i radio..

Ja ja, uppladdningssladden är ju hos pappa, så det kommer bilder ikväll. Hej på er så länge!