Sådärja, nu får ni mer av novellen, hoppas ni gillar det! Kommentera gärna!

Det var kallt på morgonen när Angelica vaknade. Hon huttrade trots att hon var insvept i två filtar och dessutom hade farbror Melkers ullkappa på sig. Hon tuggade i sig en morot och åt en russinask, och även om hon blev långt ifrån mätt kändes det bättre. Hon satt där uppe på berget, insvept i filtarna och tittade på när solen gick upp. Trots att hon var både kall och hungrig kände hon sig lyckligare än hon varit på länge.

Hon satt där i säkert minst en kvart, det var en så fantastisk utsikt. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra, men hon knölade ihop filtarna och allt annat i väskan, tog på sig ullkappan över sin täckjacka och gav sig in i skogen.

Det var vackert inne i skogen. Det fanns en till bäck som porlade vackert, och hon kunde inte låta bli att känna på vattnet, som faktiskt inte var så väldigt kallt. Hon använde sina händer som skopa och drack försiktigt av det. Det smakade fantastiskt.

När hon druckit upp allt vatten hon skopat upp i sina händer såg hon något på botten av sjön som hon inte riktigt såg vad det var. Hon gnuggade sig i ögonen, blinkade, och tittade sedan noga igen. Jo. Det var ett pergament med bokstäver.

Hej!

Vi fick trots allt en riktigt trevlig nyårsafton igår i alla fall, detsutom är vi bjudna på middag imorgon hos de vi skulle varit hos, så det löste sig ju   

Ikväll kommer mormor och morfar och hälsar på, det blir trevligt.

Idag har jag i alla fall åkt skridskor, för första gången i år...  

Det gick väldigt bra faktiskt.

Jag har inget mer att skriva, Goooodbyyyyeeee