Johanna Potter

Alla inlägg under januari 2011

:D

Av Johanna Potter - 16 januari 2011 19:39

Hej på er!

Idag har jag varit och klättrat, jag klarade hela väggen, alltså 10 meter!!

Applåder, tack  


Bildbevis kommer, jag ska ladda upp lite straxelistrax...

Så länge får ni en gammal video från min gamla kamera där jag sjunger Hallelujah.


  Videon är inspelad i september 2010 tror jag, hehe. Ursäkta att jag sjunger tyst lite här och att den är lite raspig, min filmfunktion är inte perfekt, hehe.(Det har iofs inget med min sångröst att göra)

Av Johanna Potter - 14 januari 2011 17:25

Idag gick även jag till skolan, jag har ju varit sjuk hela veckan men nu är jag frisk igen  

Det var Matte, Skridskor/Gympa(Som jag inte var med på, jag stannade inne och räknade matte), Lunch, Lunchrast, Klassråd, En liten rast som jag och Tilde använde för att leka med min mobilkamera, och sedan skulle vi skriva vilka två personer vi helst skulle vilja sitta bredvid och få ett brev av Jeanette vi skulle lämna till lärarna, och sedan äntligen gå hem.


När jag kom hem så gick mamma och jag på stan, vi köpte:

Sittunderlag till utflykter, Två söta hårspännen, Fem blyertspennor,  Två tröjor och ett Lipsmacker som smakar Coca Cola, fast jag har inte testat det än:D


Ska fota sedan tror jag, så ni får se imorgon.


Hejdå så länge!

Av Johanna Potter - 13 januari 2011 16:22

Nu kan man äntligen ladda upp sina egna videos på bloggplatsen! Haha, då ska jag börja bombardera er med videos sedan!


Idag var jag i alla fall till ögonläkaren, jag fick mäta tryck och kolla hur närsynt jag egentligen var och så. De ville inte ge mig glasögon än, utan jag ska på ännu en kontroll där om 3 månader, varför fattade jag inte.


Nu sitter jag vid min egna dator och knattrar supersnabbt på tangenterna, blir irriterad för att mitt p är så segt och hostar, hm.


Imorgon ska jag till skolan i alla fall, det blir roligt för då får jag visa min nya mobi för mina kompisar, hihi^^


Och, om ni vill, ta en sväng till Olivia som har börjat blogga igen(*Ta fram tidtagare för att ta tid på hur lång tid det kommer ta innan hon glömmer lösenordet*..Haha, skojar), vetja!


Hejdå!

Av Johanna Potter - 11 januari 2011 14:10

Nu ska ni få jullovsbilder  

Jag är hemma och är sjuk, skulle egentligen gått till skolan idag.


  

Mamma provar mitt julklapps-Singstar


  

Wooooohoooooo!!!   Jag har ALDRIG blivit Superstar förut, och det här var första gången jag körde låten!


  

Hihi, gjorde i Picnik:)


    

Min gosedjurselefant jag fick i julklapp och en bild jag tog hemma hos farmor och farfar.


  

Min mobil igen, bara för att den är så fin  


  

Joel på ett (tråkigt) lekland vi var på


  

Denna rutschkanan var faktiskt helt OK..


  

Joel med sitt DS


  

Jag åker skridskor, några dagar efter att vi åkte hem från Nyköping


   

Joel poserar


   

Vårt pepparkakshus, innan vi slog sönder det


   

Suddig bild och kraschat pepparkakshus


  

Och så en bild på mig som jag tog för någon timme sedan, för att jag hade tråkigt.


Har fler bilder, men orkar inte lägga upp alla, så Hejdå!

Av Johanna Potter - 11 januari 2011 14:09

Nu har jag skrivit mer  


Angelica bet envist ihop tänderna, gick fram mot huset, sköt upp den urgamla, knarriga, dammiga trädörren med snidade mönster, och klev in i det gamla huset. Hon tittade sig omkring. Allt- I alla fall Nästan -Var täckt med ett tjockt lager damm. Förutom vissa delar i trappan, där hon såg fotspår som inte såg gamla ut. Visserligen syntes de dåligt, och de skulle förmodligen inte ha synts alls om det inte varit damm över hela trappen, men de fanns där.

Trots att Angelicas hjärta dunkade hårdare än det någonsin gjort i hela hennes liv, började hon gå uppför trappan. Den knarrade hemskt, men den höll bra, trots att den såg ganska ranglig ut. När hon gått uppför hela kom hon upp till en våning med vita väggar, fem dörrar, och en matta på golvet som hade ett tjockare dammlager än hon någonsin sett, lagret var till och med tjockare än det som fanns på varenda pryl i hallen.

Hon fortsatte uppför trapporna tills hon kom till den femte våningen, som såg exakt likadan ut som alla andra våningar, förutom att mattan inte hade något dammlager, och att en dörr stod på glänt. Angelica smög tyst fram till dörren och drog upp den. Hon tittade försiktigt in och viskade ”Hallå?”.

Helt plötsligt hörde hon en röst bakom sig. ”Så du läste mitt brev”, sa en pojkröst som verkade tillhöra någon ungefär lika gammal som henne själv.
Av Johanna Potter - 9 januari 2011 13:01

Nu är jag tillbaka!

Har bara haft lite jullov  


Jag har skrivit mera på min novell nu, ska lägga ut här sedan. Ska lägga upp lite bilder också. Idag sov jag i alla fall till 10.30, sköööönt  

Har nämligen sovit dåligt ett tag, men det börjar gå åt rätt håll nu.


Egentligen skulle jag ha gått till tandläkaren imorgon, men eftersom mamma ska jobba och pappa är sjuk så kanske det inte går(Hoppas Hoppas..Hehe).


Nu ska jag kolla FB, Hörs!  


Av Johanna Potter - 5 januari 2011 11:55

Först och främst víll jag bara säga att nu har jag äntligen en egen dator, en bärbar, som visserligen inte är helt ny, men den funkar perfekt och jag älskar den!


____________________________________________________________

Angelica blinkade flera gånger, men pappret låg kvar, och nästan stirrade på henne. Helt plötsligt kunde hon läsa något på det, med stora bokstäver. ”TA UPP MIG” stod det. Trots att hon darrade i hela kroppen drog hon upp ärmen så handen och en bit av armen blev fri, stoppade ner armen i vattnet och drog upp pappret. Hon lade det på marken medan hon torkade av armen på ett stort löv eftersom hon inte orkade rota i sin väska, och böjde sig sedan över det för att läsa det.

På pappret stod det. ”Vem det nu är som läser detta, så vill jag hälsa denna person att gå till det stora ödehuset en bit in i skogen, gå upp för fem trappor och sedan gå in i det första rummet till vänster. Där väntar jag, och jag är god, jag lovar dig det. Philip”

Angelica skakade inte precis mer efter att hon läst brevet, men hon knölade ändå ner det i fickan och såg sig omkring. Hon upptäckte, vilket hon inte tänkt på förut, att ett 100-tal meter bort fanns en stor vit byggnad som såg ut att ha varit vackert en gång i tiden, men inte var det längre. I alla fall såg de två översta våningarna och tornet ut att ha varit vackra, resten av huset doldes av skogen.

Angelica reste sig upp, bet ihop tänderna och började gå in i den täta skogen. Hon ramlade flera gånger, fick in en vass pinne i handen så det började blöda, och framförallt blev hon bara hungrigare och tröttare. Hon gick vilse flera gånger, men till slut hittade hon rätt. Framför sig såg hon ett slitet, vitt hus, som antagligen varit mycket vackert för länge sedan. Huset var sex våningar högt, och hela huset såg spöklikt ut, men det var inte det som gjorde henne räddast: Det var att på femte våningen stod ett fönster öppet.
Av Johanna Potter - 4 januari 2011 19:05

Idag så var jag, mamma och Joel på Rusta, och där hade de tydligen rea på filmer, bland annat en massa Harry Potter-filmer! Två för 99:-, me like  

Köpte Fången från Azkaban och Fenixorden, så nu har jag faktiskt alla HP-filmer som kommit ut på DVD, Bra va?

Nog en av de bästa sakerna jag lagt min månadspeng på, faktiskt.


Imorgon ska jag till biblioteket, måååste bara läsa HP 7 för ziljonte gången eller något. Måste för sjutton köpa den, det är jobbigt att gå till biblioteket hela tiden  


Och Ja, jag ska ladda upp lite bilder...Sen  


Hejdå!

Letar du efter något särskilt?

Detta är jag

Dem här dagarna gjorde jag inlägg

Ti On To Fr
          1 2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2011 >>>

Undrar du något?

60 besvarade frågor

Harry~Ginny

Harry: "It's been like... like something out of someone else's life, these last few weeks with you. But I can't... we can't... I've got things to do now... Think how much danger you'll be in if we keep this up..."

Ginny: "What if I don't care?"

Harry: "I care. How do you think I'd feel if this was your funeral... and it was my fault?"

Ginny: "I never really gave up on you. Not really. I always hoped... But you've been too busy saving the wizarding world. Well... I can't say I'm surprised. I knew this would happen in the end. I knew you wouldn't be happy unless you were hunting Voldemort. Maybe that's why I like you so much."

 

                  

Senaste inläggen

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Min gästbok

Besöksstatistik

Besökare

Online

Besökare sedan 23 mars 2011

Bloggvärde


Ovido - Quiz & Flashcards